Rumänskan Delia Dumitrescu är en av Smart Textiles doktorander sedan snart ett år tillbaka. Hon har dock varit ett bekant ansikte i Textilhögskolans lokaler längre än så. Tidigare var hon masterstudent i textildesign och imponerade med sitt examensarbete "Knitted Light".

Delia Dumitrescu är arkitekt i grund och botten och ensam bland doktoranderna med den bakgrunden. Hon ville dock göra något annorlunda för att komplettera arkitekturstudierna och sökte masterprogrammet i textildesign.
- Det är stor skillnad mellan att vara arkitektstudent och textilstudent, förutom de uppenbara olikheterna. När jag läste till arkitekt fick jag aldrig se en slutgiltig produkt, byggnaderna var bara digitala drömmar, vilket jag har fått som textilstudent eftersom resultaten blir i riktiga fysiska material.

Uppskattar att undervisa

Efter masterexamen anställdes hon som doktorand för Textilhögskolan och Smart Textiles Design Lab. Nu har hon snart varit anställd ett år.
- Under det första året har det varit mycket researcharbete och jag ser fram emot att komma igång med min forskning, säger Delia Dumitrescu och fortsätter:

- Jag har verkligen uppskattat undervisningen av Textilhögskolans studenter, som ingår i doktorandanställningen. Det är väldigt roligt!

- Jag vill att studenterna ska "tänka utanför ramarna". Min arkitektutbildning gör att jag kan lära dem att designa ur ett arkitektperspektiv. Det ger dem möjlighet att i framtiden kunna arbeta med arkitekter.

Interaktion med rummen

Hennes kommande forskning kommer inte att handla så mycket om att skapa konkreta produkter utan att komma på idéer och utveckla nya designkoncept hur datorteknologi och textilier kan utveckla nya former av uttryck för byggnader.
- Jag vill att personer ska ha en koppling till rummen, att det ska förekomma en interaktion mellan den boende och exempelvis tapeten.

Den kommande forskningen har en stark koppling till hennes masterarbete "Knitted Light" som utforskade den känslomässiga och funktionella potentialen av kombinationen mellan ljus och textilier, för att skapa interaktion mellan användare och byggnader.
- Designprocessen följde två allmänna vägar.  Den första vägen innebar en inriktad funktion som har som mål att förstärka den funktionella potentialet i materialen, såsom att de ska vara energisparande. Den andra vägen var ett uttryck som av den emotionella kraften i kombination med textilier och ljus, skulle höja användarens interaktion med byggnadens miljö. Parallellt med estetiska värden, hade projektet en stark teknisk metod som undersökte olika möjligheter att ta artificiellt ljus i textilstrukturerna och att skapa tredimensionella stickade ytor med metallgarner.

Hennes fortsatta arbete som doktorand innebär att fortsätta utveckla sitt designprogram.
- Jag ska behålla tråden som kopplar form, textila uttryck och mänsklig interaktion med arkitektdesign. Förra året arbetade jag mycket med korta projekt som resulterade i småskaliga prototyper. Dessa undersöker taktil interaktivitet i textilier från olika perspektiv. Mitt mål för det här året är att fördjupa kunskaperna och att bygga upp utrymmen i verklig storlek. Genom att arbeta i verkliga skalor får jag en större förståelse för arbetsprocessen, av materialet och inte minst är jag intresserad att se människors reaktioner i de här utrymmena.